I Kristdemokraternas principprogram finns i det första kapitlet ett stycke med följande fråga: Hör etik ihop med politik? Utan att egentligen definiera vare sig etik eller politik framhålls hur etiken utgör utgångspunkten för politik. Det påstås till och med att ”[i]nga politiska beslut tas utan att människosyn och etik spelar en grundläggande roll.” Hur kan detta komma sig?
För att besvara frågan och förstå relationen mellan etik och politik, är det oundgängligt att gå tillbaka till Aristoteles (384-322 f. Kr.). Såsom Jesus Kristus i stora delar av världen har dominerat synen på vår personliga etik och mänsklighetens förhållande till sin Skapare, har denne grekiske filosof påverkat synen på kunskap och olika akademiska kunskapsområden, till vilka såväl etik som politik hör. På samma sätt som den dominerande etiken i vår kultur och teologin är obegriplig utan Jesus, så är universitetens indelning i fakulteter och discipliner obegriplig utan Aristoteles.
Till att börja med hävdar Aristoteles att kunskap genereras av såväl erfarenhet som förnuft. Våra sinneserfarenheter kommer i första i rummet, och förnuftet utgår ifrån och bearbetar dessa. Aristoteles är således erfarenhetsfilosof eller empiriker. Den i detta sammanhang viktigaste distinktionen gör emellertid Aristoteles mellan olika kunskapsområden. Han skiljer på teoretiska, praktiska och produktiva discipliner. De teoretiska ämnena är metafysik, matematik och naturfilosofi. Metafysik handlar om tillvarons grund och om Gud och naturfilosofi motsvarar vår tids naturvetenskap. De praktiska ämnena är etik, ekonomi och politik, och de produktiva är ämnen för hantverk såsom byggnadskonst och smide. De teoretiska ämnena resulterar i absolut kunskap, de praktiska i klokskap, och de produktiva i tekniska färdigheter.
Om vi nu fokuserar på de praktiska ämnena, så kallas de just praktiska, eftersom de går tillbaka på människors medvetna handlingar. Det grekiska ordet för ’handling’ är ’praxis’, vilket också gett namn åt disciplinerna. De har som objekt mänskliga handlingar, oavsett om de är individuella, på familjenivå eller på samhällelig nivå. Handlingar behöver nu inte enbart vara konkreta gärningar utan det kan även vara något man säger, tänker, skriver eller uttrycker på annat vis eller något man inte gör, tänker, skriver eller uttrycker på annat vis. En handling kan vara ett politiskt beslut i vilken politisk församling som helst och därmed också en lagtext.
De praktiska vetenskaperna handlar alltså om mänskliga medvetna handlingar. Om vi följer Aristoteles sätt att tänka är poängen att vi kan vinna kunskap om hur vi faktiskt ska handla, för att göra något gott eller något ont. Etiken är individuell men också grundläggande för naturliga gemenskaper som en familj och ett samhälle. Ingetdera kan fungera gott utan en god etik.
Men vad är då en god etik? Vad kännetecknar goda handlingar? Duger vilken etik som helst? Vilken etisk måttstock är det som gäller? Är det rätt att bränna en hustru levande på den döde makens likbål? Är det relativt från kultur till kultur? Vad är det etiskt och moraliskt felaktiga i att skjuta ihjäl andra på en skola eller på ett sommarläger? Finns rätt och fel?
För det första garanterar ordet etik ingenting. Det grekiska ordet etik betyder ursprungligen ”sedvänja”, alltså något man vanligen gör i ett bestämt sammanhang, men vad man vanligen gör avgör ingenting. En handling kan vara etisk i betydelsen samstämmig med en etik, men det kvalificerar inte handlingen eller etiken som god. Vi måste fråga oss vilken etik en handling, ett politiskt beslut eller en viss lagtext går tillbaka på. Om den bakomliggande etiken är värdenihilism, så är beslutet närmast att betrakta som ren maktutövning. Alla slags politiska beslut kan därmed motiveras. Vinnande, utövande eller bevarande av makt räcker således som etiskt motiv. En ren Machiavellism styr. Allt är tillåtet. Inga allmängiltiga värden erkänns. Den etiska relativismen utgår från att rätt och fel finns, men det bestäms av sammanhanget. Det som är rätt i ett samhälle behöver inte vara rätt i ett annat. Kampen för mänskliga rättigheter i t. ex. Kina blir därmed ett slags kulturell imperialism. Duger måhända utilitarismen, där allt måste kalkyleras och bedömas efter nyttan? Frågan inställer sig genast vad som är nytta och vem som ska definiera det. För vem ska nyttan maximeras? Kan man möjligen förlita sig på hedonismen som menar att njutning och lidande avgör vad som är rätt och fel? En del hävdar att allt tal om rätt och fel är mänskliga konstruktioner och till och med meningslöst. Kristdemokraternas principprogram lyfter däremot fram grundläggande och allmänt giltiga värden som liv, sanning, frihet, kunskap, kärlek och en god miljö, vilka motiverar till handlingar, som är goda. Det finns anledning att återkomma till ämnet etik och grundläggande värden, men låt mig avsluta med en tes: Kristdemokratisk politik måste alltid utgå ifrån, harmoniera med och respektera allmängiltiga värden.
Per Landgren
Gästforskare vid universiteten i Leiden och Oxford
Styrelseledamot i Idéinstitutet Civitas
Publicerad i Kristdemokraten.